Kirjoitukset
SUOMI 90 FINLAND - JUBILEUMSÅRETS HÄLSNING TILL DEM SOM FIRAR EUROPA-DAGEN
takaisin pääsivulle

Europas själ, Romfördraget och Berlins vår (Berlinvåren)?

Historien i Europa ger i dag djup, identitet och säkerhet. År 1917 var betydelsefull i Finlands historia. Revolutionen i Ryssland gav plats för politisk självständighet. I dag kan man betrakta händelserna under den här perioden redan på visst avstånd. Efter 90 år kan man betrakta följderna av den nationella utvecklingen på ett realistiskt sätt.

I mars 1957 undertecknades Romfördraget, vilket utgjorde grunden för den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), d.v.s. de gemensamma marknaderna. Båda händelserna är märkeshändelser. Man måste stanna upp inför det väsentliga: betydelsen av samarbete och av att handla i samförstånd. Festligheterna kring Finlands 90-åriga statliga självständighet skyler inte över det faktum att grunderna för Finland som administrativ, kulturell och social helhet redan hade bildats under tidigare århundraden. Växelverkan med den europeiska kulturen hade inverkat på hur man innehållsligt definierade finländskhet. Europa hade visserligen funnits till redan i årtusenden innan Romfördraget undertecknades. Vårens 50-årsfestligheter erbjuder möjlighet att betona att kulturerna, språken och traditionerna har bevarats mångskiftande, vilket betecknas i sammanhanget som en "unik prestation". Folken i vår världsdel binds fortsättningsvis samman av gemensamma värderingar: frihet, demokrati, rättsstatsprincipen, respekt för mänskliga rättigheter och jämlikhet.

Finlands självständighet, Romfördraget och de övriga mål som Europeiska unionen har kunnat uppnå är teman som man skall kunna diskutera: de erbjuder en möjlighet att analysera både den nationella identiteten och Europas väsen. Vi känner till hjältesagan om hur Finland anslöt sig till Europeiska unionen. Har självständigheten förändrats? Inledningsvis var det ekonomiska motiv som gjorde Finland intressant för det övriga Europa. Under ytan fanns också försvarsanknutna motiv samt en känsla och en medvetenhet om historisk och kulturell anknytning till Europa.

Hurdant är Finlands kulturella väsen idag? Har Finlands förändrats under de 12 år som vi har varit medlemmar i Europeiska unionen? Integrationen år 1995 föranledde ingen större politisk revolution. Vårt politiska system, våra kulturella institutioner och vår sociala bas bevarades så gott som intakta, även om de hade "anpassats till euroform". Vår demokratiska grund, vårt kommunala självstyre, vår starka tillit till utbildning, kunnande och innovationspolitik har bevarats eller renatv stärkts. Välfärdssamhället uppskattas av de flesta. De värden som betecknar lycka på ett nationellt plan ansluter sig till ett gott andligt liv, hälsa och gemenskap, inte till materiellt överflöd eller de perspektiv som globaliseringen öppnar.

Under de senaste tio åren har Finland intagit sin plats i det europeiska samarbetet. Europa genomsyrar i många avseenden finländarnas liv och vardag. Efter det kalla kriget och efter det att järnridån har fallit har vår inre, mentala karta över Europa genomgått en dramatisk förändring. Den snabba integrationsutvecklingen under de senaste åren har visat att Väst- och Östeuropas möte har tagit på krafterna. Det har tagit tid för Europa att anpassa sig till den nya geopolitiken. Vårt förhållande till den europeiska, nationella och regionala sfären har förändrats. I femtio år har man talat om fred, ombesörjt stål-, ekonomi- och tullpolitiken, definierat kvoter och begrundat konkurrenslagstiftningen. Nu gör sig starka nationella, regionala och lokala intressen gällande. Anpassningen till en ny geopolitik har tagit tid. Klimatförändringen, energifrågorna och globaliseringen ökar ytterligare kraven på anpassning.

Därför skall man tala både om Europa och om självständigheten. Den gemensamma nämnaren är kulturen. Nyckelfrågan har den här våren varit: hurudant är Europa i grund och botten? Vinner de nationella intressena över en europeisk identitet? Starka känslor och föreställningar hör ihop med ett gemensamt Europa, som knyter an till minnen och nutid, historia och förväntningar inför framtiden. Den egna identiteten byggs upp av ingredienser som står nära var och en: framgång på lokal och nationell nivå. Trots det lönar det sig att påminna om den Europeiska unionens gemensamma historia och om gemensamma mål som har uppnåtts. Det handlar om att uppdatera det gamla målet. Allt fortsättningsvis skall man trygga freden, stabiliteten, demokratin, lagenlig verksamhet och välståndet i vår världsdel, som i århundraden har hemsökts av krig, splittring och missämja.

Rom var utgångspunkten. Berlin är en mellanstation. Blickarna skall vi fortsättningsvis rikta in i framtiden. Den europeiska integrationen är allt framgent det mest betydelsefulla fredsprojektet i vår tid. Utvidgningen har resulterat i ett Europa som i politiskt och kulturellt avseende är starkare. Europa finns kvar om vi i samarbete vill slå vakt om europeiska värden och den europeiska kulturen. Den europeiska kulturen är aldrig färdig och den kan inte enbart vara "politik". Kultur innebär diskussioner, möten, lärande, öppenhet och växelverkan. Den innebär att synas på gemensamma diskussionsfora.

Under de senaste åren har stoltheten som begrepp återinträtt i den nationella diskussionen. Får man vara stolt över sin egen historia även om den omgivande världen förändras? "Stoltheten" ansluter sig väsentligt till den europeiska politiska utvecklingen på 1990-talet. Många historiska frågor blev aktuella på nytt. Historien blev en lokal, nationell och övernationell kraft i riktning mot en förändring i Tyskland liksom i Central- och Östeuropa, d.v.s. på ett område som sträcker sig från de baltiska länderna till Balkan. Den europeiska integrationen lyfte fram gamla politiska identiteter och strukturer samt regionala nätverk.

Även i den finländska diskussionen har man återgått till att begrunda betydelsen av de egna prestationerna och stoltheten över det som är eget. Finland har lyckats balansera mellan öst och väst och att med stöd av sin självständighet anpassa sig till det allmänna politiska läge som rådde vid en viss tidpunkt. I ett integrerat Europa behövs inte längre någon balansering utan växelverkan. På de arenor där man diskuterar och dryftar Europas tillstånd och framtid skall finländarna delta i debatten. Idén om europeisk integration tillhör alla och varje europé skall på sitt sätt delta för att värna om den. Världen har förändrats: det regionala, nationella och internationella interfolieras.

Att påverka innebär i dag att man axlar ett ansvar om ett gemensamt Europa och ett självständigt Finland. Europeiska unionens syfte är att säkerställa fred, stabilitet, demokrati, lagenliga förfaranden och välstånd i vår världsdel. De är också centrala nationella mål. Nyheter om krig, hot om terrorism och tilltagande maktpolitik dominerar nyhetssändningarna. Kultur behövs som en motkraft till militarismen. Envar är skyldig att på sitt sätt främja diskussionen på europeisk nivå och att diskutera europeiska värderingar. Man skall kunna diskutera den europeiska kulturen i termer av en egen kultur.

Man har sagt att Europas historia håller på att "ta slut" och att vår världsdel håller på att marginaliseras. Jag vill påminna om att Europa är en världsdel för pånyttfödelse som har genomlevt många kulturella renässansperioder. En lång historia och en stark kultur ger trygghet och självkänsla. Vi finländare skall medverka i skapandet av 2000-talets Europa, vår egen världsdel. Den europeiska integrationen är fortsättningsvis vår tids största fredsprojekt.

Laura Kolbe, medlem i kommissionen för 90-årsjubileet

Takaisin ylös